Dagens kaffebild.

Äta och bli äten.

Det är alltså till Nigeria vi kommer att resa i slutet av nästa månad och stanna i dryga tre veckor. Trettio graders värme och livsfarliga myggor, som man kan få malaria av. Vattnet kan man få tyfus av och det rekommenderas att man även vaccinerar sej mot gula febern och kollar att ens stelkrampsvaccin är i kraft innan man åker. Man blir ju sådär måttligt (här använder jag ett stort mått ironi) orolig över sin tre-månaders baby, som också ska med. Jag låg sömnlös tre timmar inklämd mellan mina två gullen förra natten och oroade mej.

Bloggen lär bli intressant i alla fall eftersom jag kommer säkerligen att ta bilder på allt jag ser under dagen och om kvällarna kura i lägenheten med lillan och ladda upp och blogga om allt. Det blir minsann lite nya vyer då än vårt kök, vad vi äter och de små funderingar jag nu har. När det skymmer om kvällarna och på morgonen innan solen gått upp ska man nämligen mest akta sej för myggorna. På natten måste man också sova under ett myggnät. Såna kommer vi köpa och ta med oss från ikeas barnavdelning, har vi tänkt. Jag lär nog bli omöjlig att övertyga om att gå nånstans när det inte är ljust ute på grund av de här farliga nattmyggorna.

Myggorna må vilja äta min bebis men om ni vill se vad människor äter i Nigeria kan ni få en liten uppfattning om det från att kolla in Mr. Biggs meny här, men egentligen är nog hälften av rätterna sånt man äter ute medans man hemma äter annan mat. Jag måste visa här i bloggen vilka nigerianska rätter vi brukar tillaga hemma nån gång!

Galen på cupcakes.

Jag har blivit halvt besatt av att baka cupcakes, men har ännu inte vågat på något riktigt amerikanskt frosting recept. Jag vill nog investera i en riktig sprits-grej om det finns att köpas på prisma eller liknande. Måste kolla. Fast det var ju då det där med att följa något till punkt och pricka som inte riktigt varit något som nånsin passat min personlighet. För när man tar måtten lite på högt ("nej  men SÅ mycket socker och smör sätter jag aldrig"... "varför är det olika mängd för samma mått mjöl och vätska egentligen, vilken ska jag använda? Hmpf, vi tar nånting däremellan då", så går det såhär:

Fuktiga i botten så lika bra att slänga dem uppochner så de inte blir brända ovanpå. Yes, Jenny logik i bakningsvärlden. Men det funkade.

Det här är väl en trevlig syn att komma hem till? Jag hoppas E. skulle kunna få ett tillfredsställande jobb här snart. Annars tar han nog och flyttar oss hela högen till Nigeria. Vilket i och för sej låter super, men jag har ju mina skulder att betala så jag oroar mej hur jag då skulle klara mej. Landsflykt och låta polisen försöka spåra mej till Afrika och aldrig någonsin resa tillbaka för att undgå skuldbetalningar? Nånej, kanske inte någon bra idé det heller...

Bykbry.

Jag hatar att tvätta. För första gången i mitt liv, sedan jag flyttade ihop med E. har jag ej tillgång till en egen tvättmaskin. I somras lärde jag mej alltså för allra första gången hur man använder sej av en tvättstuga. Vår tvättstuga är bara några minuters promenad från oss, i en närbelägen byggnad. Maskinerna är stora och mycket bra. Men. Att behöva krångla sej nerför vår spiraltrappa på utsidan med en enorm Claes Ohlson påse full med tvätt dit har sedan vi fick barn börjat kännas riktigt usligt för mej.

I vårt badrum har jag en hink, vart jag slänger textilier som det kommit gult, kletigt babybajs på. Så det blir att vända den snuskiga hinken upp och ner på duschgolvet och plocka in i en plastpåse allt det och ta med sej. Claes Ohlson påsen blir ganska tung. Ännu tyngre blir det av att man under andra armen på något sätt ska släpa med sej sin lilla baby också till tvättstugan. Väl där får man antingen packa sin egna rock runtom henne och lämna henne liggandes på ett litet bord, medans man bykar, alternativt sätta henne i en av de stora tvättkorgarna som finns där...

Tre gånger går jag fram och tillbaka till tvättstugan. Tre gånger klär jag av och på ett alltmer trött litet sockergrynsansikte och släpar henne dit och tillbaka. Första varvet sätter vi igång maskinerna. Jag känner sån avsky och bakterieparanoia (ännu mer sen vi fick barn!) över allt utkletat tvättpulver på golv och maskiner. Snusk! Någon handduk eller handtvål finns förstås inte, men jag gnuggar ändå noggrant mina händer, underarmar och flaskorna med flytande tvättmedel och sköljmedel under rinnande vatten innan jag går tillbaka.

Tvättrummet är litet och vi är många som använder oss av utrymmet i kvarteret vi bor i. Efter ganska exakt en timme måste man alltså andra varvet dit att plocka ut sin tvätt. Annars har någon redan varit där och gjort det åt dej och du riskerar att nån del av din tvätt ligger på golvet, som ju är nersmetat med tvättpulver för det mesta.

Jag vill torktumla lakan och handdukar, men får enligt E. absolut inte torktumla våra kläder. Det nöter alldeles för mycket på dem. Tvätten bär jag absolut inte tillbaka i samma CO-påse, eftersom jag paranojar mej över att det i något skede strötts farligt tvättpulver i den också. Så jag har en stor ikea-kasse, som jag bär den blöta, tunga tvätten tillbaka till lägenheten i. Med en baby under andra armen. Uppför den yttre spiraltrappan hem. Den tvätten ska ju hängas. Jag orkar inte hänga den i tvättutrymmet för det är för smått där. Man måste i så fall passa att genast riktigt fort nästa dag hämta den torra tvätten. Annars har ju någon annan tagit ner den och kastat den nånstans.

Så går jag ännu tredje varvet och hämtar de torktumlade lakanen och handdukarna. När jag kommer hem med dem blir det att bädda dubbelsängen på nytt och oftast är det bråttom och knappt med orken att bada babyn, som väntat på att få sin babyhandduk tvättad.

Stressigt, opraktiskt, ett evigt nojande över farliga kemikalier och en hel massa hat känner jag inför att tvätta varje vecka. Allt bara för att man inte har en egen tvättmaskin i sitt egna badrum. Det är nog sannerligen första och enda gången i mitt liv jag inte kommer att ha egen tvättmaskin, det kan jag lova.

Det blir definitivt en inflyttningspresent till mina barn jag skaffar dem ifall de också står inför att behöva använda sej av kommunal tvättstuga nån dag. Vare sej de vill det eller inte och oberoende hur irriterade de blir över deras gnälliga mamma som prompt ska boka tid för installation och leverans av deras tvättmaskin. Så det så.

39 minuter. Så får jag starta denna veckas tvättkarusell. OADGHJAODFGNASLOVNMASDL!!!!! Så känns det.

Mamma fjant.

Jag märkte att man inte kan ha långa, vackra naglar när man blir mamma. Det är alldeles för stor risk att man klöser eller skadar sin baby bara när man ska försiktigt lyfta henne. För att inte tala om när man torkar, pudrar och försiktigt vill smörja in de pyttesmå kroppsdelarna. Mamma fjant här tyckte det var så synd att klippa av så vackra naglar att hon var tvungen att ta en bild på dem först... Huhu.

Idag var en så trevlig dag! Vi promenerade i solens sken till Dickursby, hämtade ett borttappat eftergranskningspapper från rådgivningen, tog det och en del andra papper till kela och trippade över gatan att hoppa på buss 53 till Myrbacka. En finnig, tonårig pojke med blåa ögon och tjocka svarta ögonbryn frågade om bussen redan gått. Jag anade att han var brittisk och svarade på engelska. Så blev vi att sitta på bussen och diskutera språk och hur det är att bo i Finland. Hans mamma hade gift om sej med en finsk man och de hade flyttat hit för ett år sedan. Det var trevligt att få samtala med någon på bussen och påminde förstås så starkt om hur livet var i London. Oj, vad jag saknar det!

Sen blev vi hämtade jag och lillan i sin vagn med bil från Myrbacka och dessutom skjutsade tillbaka av härliga K och M! Det var så hemskt trevligt att få komma på besök hem till dem och sörpla kaffe, äta fastlagsbullar och mysa. Jag njöt verkligen. Nestina var på sämre humör, vilket förvånade mej. Jag tror hon ännu kämpar med någon liten bobba, fast det annars inte märks. Eller så blir små bebisar bara extra trötta ibland, och det går i lite perioder det lilla humöret.

Idag när vi var på besök höll K henne i famnen och en liten Pluto-hund framför henne. Det var första gången jag såg lillan ta på en sak och jag blev så förvånad! Igår på kvällen hade hon dessutom rullat runt två gånger. En fjantig mammas hjärta kan nog svälla till en sån grad av stolthet när man upplever sånt!

Gonatt nu små vänner. Jag har en trött liten primula här bredvid mej nu, efter en händelserik dag för oss båda.

Dagens kaffebild.

Oro.

Nu har lillan sovit sej igenom precis hela dagen. Hon har bara vaknat ett par gånger för att äta lite och sen på nytt har hon varit som i dvala. Man skulle ju tro att man får mera gjort om babyn sover ut, men det är nog precis tvärtom. Hon har de senaste timmarna slocknat liggandes på mage, så jag är där var femte minut och känner henne på den lilla ryggen att hon nog säkert andas. Jag har själv känt mej lite underlig de senaste två dygnen,- på något sätt yr och darrig. Tydligen något litet virus, som hennes lilla system kämpar mot nu idag. Det är väl nog bara att mata när hon är vaken och låta sova ut. Men oroar sej, det gör man.

Monday horror.

Jag är ju Ferdinand! Jag vill bara sitta hemma och lukta på blommorna. Jag hatar att göra ärenden. Den dag jag är rik är det första jag anställer en personlig sekreterare som tar hand om allt åt mej.

Huvudsyssla: sköta min telefon och ärenden.
Sekundär syssla (om än minst lika viktig): se till att köksskåpet alltid är fyllt med diverse bakingredienser för jag vill baka, dricka kaffe och mysa med familjen.

Sen om vi får flera barn blir min andra anställning en nattsköterska som bär babyn så jag får sova samt en personlig kock!

Jag har denna morgon jagat reda på min vaccineringshistoria. Den finns att få från tre olika kommuner,- Nykarleby, Jakobstad och Vasa. Två av dem skickar redan intyg åt mej i posten men en måste jag ännu ringa om imorgon klockan 9. Sen behöver jag flera vaccin att få mycket snabbt, som jag också behöver få intyg över. Vi ska resa till.... kan ni gissa?

Vidare för dagen lyder listan: rådgivningen, posten, kela och butiken. Samt en till grej. Suck jag vill inte!

Dagens kaffebild.

Uppesittare.

Lillan har legat förnöjd och "pratat" och sparkat mycket med benen i babygymet en stund. Nu leker hon mask i sin nattdräkt. Försöker sparka sej fram, det vill säja. Långt kommer hon inte men hon pruttar mycket i alla fall. 

Oj så sent det har blivit. Dags att börja söka sej till kojs.